Alla kan verkligen bara dra.
Nu finns det väldigt få personer jag litar på.
Detta är Norrköping, man ska aldrig berätta något för nån för sen vet hela jävla stan det.
Men vet du hur det känns att undanhålla en hemlighet till en av sina bästa vänner?
Det vet jag det är just så jag känner just nu. Fan ska jag göra?
Jag vill lita på folk men vågar inte. Dem är väldigt få nu. Det man känner för Norrköping är falskhet och även utanför stan. Nästa år vill jag börja om. Helt. Hatar att folk låtsas att man är ens bästa vän, sen ljuger, falsk och snackar skit om en. Det är så jag känner. Det är just så jag har det nu. Känns som jag håller på att förlora en vän till. Som jag dessutom känt i snart 4 år. Jag orkar inte öppna upp mitt hjärta för folk mer. Jag har vart deras bästa vän. Jag ljuger aldrig, om jag ljuger är det vita lögner. Om nån kommenterar och säger " du ljuger visst" jag sa att jag inte ljuger, jag skrev vita lögner. Varför ljuga? Jag är nog den ända personen som nån kommer känna som är ärlig.
Jag tror på Karma, men ska sluta med det. Jag ger så mycket till folk och vad får jag tillbaka jo skit? Från mina bästa vänner. Jag vet ärligt inte vem som är vem längre, eller vem som är min riktiga vän.
Om man födds och blir uppväxt i Norrköping, så har man atumatiskt fått stämpel i pannan som *falsk*.
Det ungdomar lever på i Norrköping är rykten och skvaller! Det är så!
Vart man än går hör man t.ex. " Vet du vad som hände på den festen lr?" eller som " ser du hon där lalala. " Sen så kan det visa sig att dem är vän med dem?
Varför ska man låtsas vara vän med folk som man inte gilar? och spela vän??
Det är så falskt.
Jag känner en tjej eller "gjorde". En av mina allra bästa vänner. Dissa mig för andra och alla mina andra vänner. Jag hatar henne verkligen, men kan fortfarande sakna henne för hon avr som en syster för mig.
Men vet du vad? Hon fick välja mellan oss och dem. Vi går i samma klass. Hra inte pratat med henne på ett år snart och tänker aldrig göra det heller. För hon är ute i mitt liv. Istället för dallra tbx och bara förlåt.
För jag orkar inte bli sårad mera.

Så hädan efter litar jag på ingen och kör mitt egna race, tills jag är borta från Fjollköping!